Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

 STYVMORSVIOL
Viola trícolor
 
Tre färger har min kronas blad,
tre toner har min sång. –
Styvmorsviolen stiger opp
och sjunger sommarn lång:
 
Min färg är botens violett,
ett rop till nådens Gud.
Som valthornsklang i Noraskogs
mitt hjärtas böneljud.
 
Min färg som helgonskrudens är
när natt har blivit dag.
Till höga kusters orgelton
0m renhet sjunger jag.
 
Och solens guld ger glädjens färg
till tegarnas viol
Och älvens sorl är blomsterskratt
som drillar på fiol
 
Tre sköna färger blomman bär
Hon döpts till salighet
I juninattens sommarregn
Helga Trefaldighet
 
Artur Erikson
 
”Den trefärgade violen” Det finns en legend om hur den fick sina färger. Alla marker var översållade av violen. Hon hade en så berusande doft att människorna hänsynslöst trampade ned gräs och nysådda åkrar för att plocka den och njuta dess rusande doft. Då vände den lilla blomman sitt huvud mot himlen och bad: ”Heliga Trefaldighet, tag från mig min doft på det att säden inte skall förstöras för min skull” Jag vill istället ge dig mina färger; Den gyllne för Fadern, renaste vitt för Sonen och violett för den helige Ande. Gud tog bort hennes doft men sade: ”För din ödmjukhets skull ska du bära vårt namn.” Så hon heter på många ställen Trefaldighetsblomman.
Folknamnet "styvmorsblomma" syftar på det av blomhyllets symmetri förorsakade förhållandet, att det nedersta kronbladet stöder sig på två foderblad.”det stora kronbladet är styvmodern som sitter på två dynor - foderblad - och har ett gult smörfat i knäet. De två bladen näst intill är hennes egna barn, som sitter på varsin dyna, de båda översta bladen är styvbarnen, som får dela på en dyna och inte når fram till smöret”. 
 
 
 
 
 
 
 

 

.